Smile

Åh, jag sitter och bara ler för mig själv. Lyssnar på Bob Dylan, har precis sytt ihop mina skor (är man fattig så är man), shoppat fis Hermans kompis (fisherman's friend) samt laddat pengar på mobilen. Nu är det alltså fritt fram att smsa så mycket ni bara vill!
Jag har lyckats få plats med all packning i sjukt lite utrymme faktiskt. Jag är både glad och lite orolig över detta faktum, eftersom jag troligen har glömt endel saker. Men vad gör det om hundra år?

(Jag kan förresten vara inne på msn på mobilen nuförtiden. Åtminstone fram till årsskiftet, så vill ni vara sociala är det bara att vara inloggade mellan klockan fyra och tio ungefär. Det kan ju hända att jag loggar in lixom. Puss.)

27/10

Om sisådär tioochenhalv timme stiger vi av tåget vid den lilla perrongen i Ystad. Vi kommer dra på oss våra halsdukar, knäppa igen kapporna och se det lila pågatåget avgå. När bommarna rest sig ska vi släpa våra hundrafemtiokilosväskor mot det lilla huset som ligger mycket centralt. Praktiskt och bekvämt. Inför den långa resan har jag förberett mig med mackor, bananer, åksjuketabletter och hörlurar. Det här kommer bli bra, så bra. För ungefär tre och en halv månad sen åkte vi hem från den mysiga lilla staden, jag kan knappt fatta att vi snart är där igen.

Brunett

Sitter återigen med färg i mitt hår. Har man väl börjat så går det inte att sluta. Jag råder alla som sitter med superfint, ofärgat och naturligt hår att aldrig färga det, för det blir bara en ond cirkel. Det ska alltså förhoppningsvis bli brunt den här gången. Det kan åtminstone inte bli värre än det blev sist då jag färgade hemma. Resultatet då blev clownoranget, och jag har nog aldrig tidigare störtgråtit och asgarvat så mycket på samma gång.

Bloggkoll

Följ min blogg med bloggkoll

26/10

Vad roligt för mig. Det här är tredje gången jag skriver det här inlägget. Grattis! Tack.



Adjö är ej föralltid, farväl är inte slut.
I mina tankar finns du, där finns du alltid kvar.

Det är söndag. Klockan är halv tolv fast den borde vara en timme mer. Jag drömde om att jag gick vilse ensam i New York och stod brevid Empire state building. Det låter kanske inte speciellt underligt, men saken är den att jag knappt visste om att byggnaden existerade. Dessutom såg den ut precis som den gör i verkligheten. Jag ser på Micke och Molle och dricker hallonsoda. "Anna fem år?" sa pappa när jag startade filmen. Det stämmer in ganska bra på mig själv idag.

25/10

Sakta med säkert förvandlades jag igår till en grön, arg varelse. Jag drog på mig mina magrutor och lila shorts och var redo för en kväll med mina kära vänner. Oturligt nog kom febern smygandes efter ett par timmar, men det var himla trevligt ändå, med soyadrickande, pussar och juckanden.
Ensam hemma är jag idag, då min familj for iväg mot hufvudstaden och min mormors bror som dagen till ära fyller 60 år. Jag kunde dessvärre inte följa med då mitt huvud sprängs när som helst. Istället äter jag fuskmat, ser på punk'd och sover.

22/10

Jag sitter på mammas jobb och väntar på att hon ska sluta. Har varit nere en sväng på stan och köpt lite nödvändigheter. Ska ner med henne och kolla efter hårfärg sen, för mitt hår ser förjävligt ut. Faktiskt, det är helt sant.
Ikväll blir det plugga som fan. Slå mig hårt om jag inte gör det, för jag måste verkligen. No excuses.

(Har ju förresten lagt ut bloggen för allmänheten nu, så om någon läser det här; Kul att du hittade hit, hoppas du finner någonting intressant)

Kaos

Jag är så förvirrad som man kan bli. Enda sekunden tänker min hjärna; "Klart du ska gå natur, det är ju bäst, bredast och helt enkelt ett självklart val eftersom du inte har någon aning om vad du ska göra. Du har bra betyg i matte och kemi osv, varför ska du inte gå natur? Samhäll är bara för mesar som väljer det bara för att. Dessutom vill du ju ha ett välbetalt jobb, då måste du välja natur!". Andra sekunden tänker den; "Natur kommer du aldrig orka, du är ju inte ens intresserad egentligen. Du älskar att skriva och diskutera, klart du ska välja samhäll! Skit i pengar, du ska ju brinna för det du gör".
Inte nog med att jag inte kan komma underfund med vilken linje jag ska gå, utan jag måste ju dessutom välja ut en skola som verkar bra. Dessutom har jag massa gamar här hemma som skriker och vill att jag ska gå det och det och att det där är fel och ...
Nej, jag orkar inte. Jag bryter ihop. På riktigt. Vad i helvete ska man göra när allt bara är kaos? Jag går och lägger mig och hoppas på att åtminstone få drömma en aning. Det skulle vara otroligt underbart i dessa dystra stunder. Döda mig.

21/10

En av mina bästa vänner föddes idag för exakt 16 år sedan. Jag skänker henne en god tanke och hoppas att den når fram.
Under dagen har jag roats av pedofilaktiga gubbar med läskigt flin på läpparna, under tiden som de dansat med stolar och spelat på piano och fiol liknande instrument. Jag har även delat på en gigantsik choklad på några få minuter, samt skrattat åt en flicka med en massa bekymmer som börjar på o. Franskaprovet på fredag ser jag inte fram emot, eftersom jag i stort sett inte rört böckerna den senaste veckan. Bra där. Om en vecka befinner jag mig i Skåne. Dock kommer inte människan på L befinna sig i vårat vackra land, men eftersom jag kan gissa att stämningen hade blivit lite jobbig så är jag inte alltför sorgsen av mig.
Det är snart november, men i tankarna är jag kvar i augusti. Min framtid är oviss och det skrämmer mig.

20/10

Renovering här och där, hela tiden. Det har pågått under alla mina levnadsår och det kommer nog inte ta slut så länge jag bor kvar här. Är det inte vardagsrummet så är det köket, eller så bygger vi en uteplats och river altanen. Alltid är det något. Jag antar att det är något positivt, även om det ibland kan bli ganska frustrerande. Golvet uppe i hallen är färdiglagt, och nu river vi tapeter för fullt. Fint blir det i alla fall, det är ju alltid något.

Springa

Jag älskar att springa. För ett halvår sedan skulle jag aldrig i livet få för mig att säga något sånt, men det är sant. Att bara springa till ljudet av underbar musik i öronen, låta tankarna fara iväg åt alla håll. Fortsätta trots smärta djupt inne i magen, i vetskapen att om jag fortsätter så försvinner det. Om en liten stund. Hur trött jag än blir kan jag alltid fortsätta, bara några steg till. Ge allt de sista metrarna och öka farten. Större steg oftare, upp för trappan och in i hallen där jag kan känna adrenalinet pumpas ut i blodet. Stoltheten, jag känner mig ren. Inte ren som i luktfri, utan bara ren i hela själen. Kliva in i duschen och känna mig så fruktansvärt stolt över mig själv. Underbart är vad det är.

19/10

Det är ganska fint ändå. Med löven som knastrar under fötterna och den blåa himlen som speglas i vattenpölarna. Trots att det är söndag så är det en ganska fin dag. Faktiskt. Om man bortser från att berget med skolböcker ropar på mig, så är jag hyfsat lycklig.
Det går ganska bra just nu. På fredag ska vi klä ut oss och mysa, troligen hos Emelie. Nästa måndag far vi till Ystad och dansar och träffar skånska pojkar i en vecka, och någon vecka efter det åker vi till fårlandet och umgås i Emelies boning samt partajar med hennes nyblivna vänner.

Nostalgi

Bamse og Kylling. Nostalgi gånger tusen. Jag har försökt förklara om detta fina barnprogram för mina vänner, men det verkar vara bara jag som sett det.
Saker som får mig att minnas bortglömda saker från barndomen gör mig verkligen lycklig, samtidigt som jag blir lite sorgsen. Kan sitta och gråta till trasdockorna bara för att jag saknar den tiden så mycket. För barn är Bolibompa klockan sex som bibeln är för kristna, ett måste, varje dag.

17/10

Det här är min blogg, som ni kanske förstår. Vems skulle det annars vara? Jag tänker skriva om allt som ploppar upp i mitt huvud. Ni väljer om ni finner det intressant eller inte, jag kommer inte att tänka så mycket på det. Kanske kommer det även lite bilder och musik, för jag gillar sånt. Text, bild och musik. Det är fint. Ni är hur som helst välkomna att kika in lite nu & då.