Springa

Jag älskar att springa. För ett halvår sedan skulle jag aldrig i livet få för mig att säga något sånt, men det är sant. Att bara springa till ljudet av underbar musik i öronen, låta tankarna fara iväg åt alla håll. Fortsätta trots smärta djupt inne i magen, i vetskapen att om jag fortsätter så försvinner det. Om en liten stund. Hur trött jag än blir kan jag alltid fortsätta, bara några steg till. Ge allt de sista metrarna och öka farten. Större steg oftare, upp för trappan och in i hallen där jag kan känna adrenalinet pumpas ut i blodet. Stoltheten, jag känner mig ren. Inte ren som i luktfri, utan bara ren i hela själen. Kliva in i duschen och känna mig så fruktansvärt stolt över mig själv. Underbart är vad det är.