papier blanch

Jag vet inte hur många gånger den här veckan som jag har suttit och redigerat en bild, skrivit en text, hållit musen över publicera inlägg, och sedan kryssat hela fönstret. Vet inte, men det känns inte bra. Så jag struntar i det helt enkelt. Men det kommer nog ska ni se.

Börjar bli lite nervig. Har ingen aning om hur jag ska ta mig igenom det här, mitt huvud och mina idéer är ett enda stort papier blanch. Vill inte ha för stora förhoppningar, men kan ändå inte låta bli. Jag vill lyckas med sådant som jag påbörjar, tävlar med mig själv för att se hur mycket jag klarar av innan mitt psyke sprängs, typ. Gillar det ändå på något sätt, att ta alla chanser som dyker upp. Trots att jag vet att jag inte pallar hur mycket som helst. Cross your fingers.