
(och ett extra tack till Annika, jag kommer nog ha användning för din/min t-shirt ikväll!)




Den här låten går rakt in till en känslig punkt i mitt hjärta och vidare till tårkanalerna till mina ögon. Jag lyssnade på den här låten precis hela tiden för mer än ett år sedan, men det var längesen nu. Kommer nog aldrig att sluta älska den.
Jag skulle ge så sjukt mycket för att stå där framför scenen, svettig och skabbig, och se världens bästa Luke framföra The Kooks genialiska låtar. Det är lätt med på min "att göra innan jag dör" -lista. Jag har äntligen fått inspiration till mitt engelskatal, så jag ska spendera min söndag på att få det så bra som möjligt.
(Bild från träning i Augusti, Stickan är fotografen)

Åh, jag sitter och bara ler för mig själv. Lyssnar på Bob Dylan, har precis sytt ihop mina skor (är man fattig så är man), shoppat fis Hermans kompis (fisherman's friend) samt laddat pengar på mobilen. Nu är det alltså fritt fram att smsa så mycket ni bara vill!
Sakta med säkert förvandlades jag igår till en grön, arg varelse. Jag drog på mig mina magrutor och lila shorts och var redo för en kväll med mina kära vänner. Oturligt nog kom febern smygandes efter ett par timmar, men det var himla trevligt ändå, med soyadrickande, pussar och juckanden.
Det är ganska fint ändå. Med löven som knastrar under fötterna och den blåa himlen som speglas i vattenpölarna. Trots att det är söndag så är det en ganska fin dag. Faktiskt. Om man bortser från att berget med skolböcker ropar på mig, så är jag hyfsat lycklig.Bamse og Kylling. Nostalgi gånger tusen. Jag har försökt förklara om detta fina barnprogram för mina vänner, men det verkar vara bara jag som sett det.
Saker som får mig att minnas bortglömda saker från barndomen gör mig verkligen lycklig, samtidigt som jag blir lite sorgsen. Kan sitta och gråta till trasdockorna bara för att jag saknar den tiden så mycket. För barn är Bolibompa klockan sex som bibeln är för kristna, ett måste, varje dag.